Imorgon fyller jag år! Tänk att jag ska bjuda in till kalas i mitt radhus! Alltså wow vad jag tycker att det är coolt ändå. Släkten ska komma hem till mig. Jag tycker inte ens att det är jobbigt att behöva vakna ensam (bara lite) för jag är trygg med mig själv och jag ska baka en kaka och fixa tårta och duka och fixa allt sånt och sen får jag besök och ska få paket, hehe det är fortfarande viktigt! Det kommer bli härligt. Jag är så taggad att jag inte ens har ångest över att det här är min sista dag som 20-åring. Det hade jag inte kunnat tro för ett år sen. Men vet ni, jag mår så himla bra. Lite extra idag kanske men tror att jag allmänt mår mycket bättre nu än vad jag har gjort på länge. Det är så himla skönt att livet går vidare ändå och att man kan välja vad man vill ta med sig. Jag känner mig som en helt annan människa nu än den jag var när jag gick på gymnasiet. Det är jag ju också, jag har upplevt så mycket nytt sen dess och jag har fått så många nya människor i mitt liv (många barn <3) och så har jag hittat min stil, klippt håret och skaffat tatueringar. Haha det kanske inte är så att man blir en annan människa med en tatuering på handleden och kortare hår men det känns skönt att det finns tydliga skillnader mellan mig då och nu, och inte bara psykiska. Hanna utan tatueringar kommer aldrig igen, hon finns inte längre. Och med henne försvann mycket osäkerhet och tvivel. Nu kan det bara bli bättre. Jag vet inte, jag får lite nystartarkänslor, som de man får efter sommaren eller på nyår.
Det kan ju ha lite att göra med att en viss kille var här igår.
Men alltså, en summering av året är på sin plats:
Det började bra med bästisgos på bio, sen blev det världens kalas när jag hade fest hemma. Oj vad mysigt det var. Sen var det äventyr, och en jul blandat med en massa jobb som var både roligt och sorgligt. Sen blev det drama! Men eftersom att jag mådde ganska kasst så gjorde jag det som var bäst för mig och det visade sig vara ett bra val. Jag kom vidare i livet! Började plugga en massa roliga saker och träffade nytt folk, umgicks mycket med mamma och Julia. Linnea var och hälsade på och jag började blogga igen. Det tränades en massa och vi sprang göteborgsvarvet! Och hela våren umgicks jag mycket med Daniel och oj vad det hjälpte mig med mitt mående, det är så skönt att ha nån utanför familjen också som man kan prata med och alltid vända sig till. Sen kom sommaren och jag flyttade ner till Steninge, bodde ensam ett tag och gjorde jag vet inte vad? Hade det väldigt mysigt och lite ensamt i alla fall. Sen började jag jobba och familjen kom och allt rullade igång. Emma var och hälsade på och vi pratade flera timmar i sträck. Stugan tömdes och fylldes på och ibland var det sommar och ibland var det höst. Jag var hos Simon och sen blev Zigge jättesjuk och det var hemskt. Jag och Molly var på Liseberg och svettades sönder och jag och pappa var ute och gick och pratade om livet. Jag och mamma var ute och sprang och en natt låg hon bredvid mig medan jag grät för jag hade så jävlig mensvärk. Vi var på Göstas och drack vin jag och mina päron och sen hade vi så himla kul resten av kvällen. Vi var på räkfrossa och jag hade så höga skor att om jag trillat hade jag definitivt brutit någonting. Sen flyttade vi till Simlångsdalen och jag och Molly gick milen runt sjön flera gånger, hon fick höra alla mina tankar om livet. Vi låg i sjön hur länge som helst när det var superdupervarmt. Jag skaffade tinder och träffade en kille och sen hade vi kalas. Jag busade med sysslingar och lärde Klara att man ska kasta sig på rygg på gräsmattan. Var så mycket med Klara, goa lilla unge <3. Sen kom jag in på universitet! Flyttade till Örebro, köpte kurslitteratur, gick på introduktion, träffade en massa nya människor och gick på en massa föreläsningar. Hade tentor och hemlängtan. Var på fest i Stockholm och en i Göteborg. Var hemma mycket också, och Julia flyttade till Göteborg. Saknar henne och alla nära kompisar. Har haft fullt upp och inte bjudit hit någon, knappt haft besök. Många ensamma kvällar. Känt mig tom. Men det har blivit bättre! Vissa människor i klassen är så underbara och jag har varit hemma mycket och jag älskar ju att vara med familjen. Började springa igen och det var så skönt, sen blev jag ju skadad. Men snart ska det vara bra. Och så är det ju den här killen också. Man vet aldrig hur det går men oavsett så känner jag så mycket just nu och det är så härligt även om det är mycket lyckorus blandat med förvirring och hjärtklappning hehe.
Och det här året då? Jag ska verkligen njuta av alla känslor och så ska jag se till att umgås med kompisar. Och så ska jag fixa den här utbildningen och börja hänga mer med folk i klassen. Ska bli mer spontan och leva mer. Och göra nått häftigt, men vet inte vad än. Funderar på att resa? Och piffa till huset lite till, kanske måla om och vara lite händig? Vi får se.