Tänkte “är det dags nu?”
Och det är det ju. För nytt blogginlägg alltså. Kollade senaste inlägget och herregud det är från juni? Så mycket som hänt sen juli. Många stora saker!
Det händer ju stora saker hela tiden förresten så det är väl inte så konstigt. Tiden går fort osv. Jag har till exempel ett jobb! Helt nytt är det, första lönen kommer nu i slutet av månaden efter några månader utan så det längtar jag efter!
Och snart, i april, ska jag på dop. Det finaste dopet antar jag, för jag ska bli gudmor, eller heter det fadder? Total nybörjare. Det är i alla fall Cailey som ska döpas, finaste Cailey Julias dotter. Julias dotter! Otroligt att skriva. Min bästa kompis – föräldern. Mamma Julia! Längtar efter att hälsa på, gosa med en bebis som snart är ett barn. Tänk i sommar när hon kommer söderut, till stugan? Vilket kalas vi ska ha.
Men än så länge – vardag och snöblandat regn. Skönt det med.
Juste, stora saker! Vi har renoverat köket! Det är inte färdigt än! Vi är väldigt bra på att få igång saker, jag och Niklas. Vi är 95 procent spontana men att slutföra saker verkar inte vara vår grej. Tur att vi ska få lite hjälp med det. Det är fint i alla fall! Köket. Ja resten av lägenheten också faktiskt, det känns som hemma. Vi bor i ett hem. Trots det ständiga renoveringskaoset.
Snart ska vi renovera badrummet. Det jobbigaste va? Men det gör vi inte själva som vi gjorde köket. Så det kanske är enklare? Att vara utan kök och vatten över en månad var kanske värst? Fast hur kommer vi igång? Det som brukar vara det enkla verkar inte fungera här… Hm, vi vet ingenting om badrumsrenovering. Där har vi nått som måste kollas upp, bollas med föräldrar, dom vettigaste personerna på denna jord! Känner så många bra föräldrar. Och såklart mina egna! Har pratat med båda två senaste veckan. Dom enda jag pratar i telefon med obehindrat, svarar direkt tvekar inte. Är otroligt avundsjuk på alla som har sina föräldrar nära. Som kan gå över och äta middag, samåka till jobbet och träffas på stan. Otroligt avundsjuk.
Men då är det lycka att prata i telefon en halvtimme, se en utflyktsbild på Instagram eller att dom är taggade på Facebook.
Ja och nu är tiden för det här inlägget slut för nu har Zigge vaknat. Nu ska vi ut.
