April 2021

Jag gick precis upp och spydde. Första gången på en månad. Jag spydde ju flera gånger om dagen, som mest tolv (!) gånger, under tio veckor i början av graviditeten. Hyperemesis gravidarium heter det visst, det där värsta. Efter 10 veckor hjälpte all medicin jag fick, och sedan kunde jag trappa ner. Ett tag mådde jag inte illa alls, så länge jag åt mina tabletter! Men då blev jag såklart oförsiktig, är det inte typiskt. Struntade i tabletten på morgonen, jag kände ju mig frisk. Tog bara en tablett på kvällen. Dagen efter spydde jag. Sen åt jag frukost, tog bussen till jobbet men hann knappt gå av innan jag spydde upp allt, mitt på trottoaren. Det var bara att gå över vägen och vänta på bussen hem. Sen dess har jag mått illa igen, varje dag men utan att spy. Tills nu då.

Bilderna är från december och januari, när jag då och då blev akut inlagd på sjukhuset för att få dropp. Var otrolig svår att sticka, dels på viktminskningen, dels på grund av graviditeten. Vid ett tillfälle blev jag stucken 10 gånger, varav tre var av narkossköterskor som satte nålen med ultraljud. Det var vardag, och skitjobbigt. Fick dock göra några extra ultraljud och se min bebis, att veta att jag inte bara var jättesjuk utan även gravid, hur otroligt det än kändes, hjälpte mycket.